Jag vill tillbaka. Tillbaka till den där kvällen i J's soffa när du pussade mig på munnen för första gången. Och bara några timmar innan det hade ni hämtat oss vid bussen och hela bilresan på kanske 10 minuter så satt du och log. Du log mot mig med det finaste leendet en person kan ha. Gissa om jag var lyckligt lottad redan då?

Jag kommer ihåg hur jag ljög lite och sa att jag var jättetrött bara för att vi skulle gå så jag fick lite tid själv med dig. Du tog min hand redan utanför huset och höll hårt i den i mörkret ända hem till dig. Hela natten låg vi och pratade om allt som går att prata om, du var så enkel att diskutera saker med då och sen hade vi helt plöttsligt somnat med ett beslut från båda sidor som förändrade mitt liv.

Morgonen efter vaknade jag av att du med din fina morgonröst sa godmorgon och pussade mig i pannan samtidigt som du höll dina armar runt om mig. Det var så ett flertal gånger och varje sån morgon blev alltid en början på en gulddag.

Vi gick och träffade dina vänner utanför pizzerian och du var stolt. Dom frågade oss och jag har aldrig nånsin känt mig så säker på vad jag velat som då och du var minst lika säker. Just därför råkade vi säga i mun på varandra att ja vi hade blivit ett, du och jag hade blivit vi.

Videon på dig och J när ni sjunger singstar, bilderna på oss, träningslokalen där du spelar innebandy och jag tittade på, dina störda idér som att hoppa igenom skyltar påväg till ica, att du alltid skulle ha din energidricka, dina gamla sms. Det är inget jag klarar av längre. Och hur skulle jag kunna glömma och klara av att ta bort nåt av det? Aldrig. Det är det ända jag har kvar av dig och aldrig får återuppleva en gång till. Hela staden äcklar mig för jag vet att varje gång jag befinner mig där så river jag upp sår. ''Never give up something you've always wanted!'' var dina ord, inte mina och du kunde inte ha sagt det bättre! Jag ska leva upp till det för du vet hur envis jag är eller hur? Vill jag ha nåt så kämpar jag för det! Och jag får ännu mer motivaton när orden kom ur din mun. Jag vet att jag bara är 17 (snart 18) bast men det hindrar inte mig från att nå allt jag någnsin drömt om för jag lovar att utan dig så kommer hjärtat säga stopp.

Dom sa att vi var perfekta för varann, är vi de? Javisst det är väll kanske konstigt att man kan börja älska någon på en så kort tid, 3 veckor. Nej, 3 bästa veckorna i mitt liv faktiskt. Men det finns bara EN man kallar för sitt livs kärlek och för mig är det du. Dom där 19 månaderna du snackade om, varför var dom inte med mig istället?! Eller varför klarade vi inte längre än så? Hela livet? Min största önskan var att få stå brevid dig i kyrkan om ett antal år och höra dig svara ''Ja'' på prästens fråga. Vi skulle komma dit med två olika efternamn och lämna platsen med samma.

Jag vill inte bli den personen jag är påväg att bli och jag vill inte hamna dit jag är påväg. Jag vill inte! Är mycket väl medveten om att det är så det kommer sluta om jag inte gör något åt det, nu, innan det är försent. Å andra sidan känns det som att om jag vill kunna skratta någonsin mer så borde jag stanna i det här. Delade åsikter. Jag vet hur jävla besvikna folk i min omgivning skulle bli på mig om jag föll ner i skiten men jag kan inte hjälpa det, känslan är oförklarlig.

Din födelsedag i år var riktig hemsk. Jag kände dig knappt på din förra födelsedag men att se alla andra få skriva grattis på sina olika sätt till dig och veta att jag själv inte kunde göra det gjorde så ont. Jag som ville vara där med dig och fira och göra din dag till den bästa någonsin men jag fick aldrig den chansen sorgligt nog. Jag lyckades iallafall samla lite mod och skriva grattis i ett sms åtminstone men det tog sin tid att trycka på sänd som så många gånger förut.

Värsta utav allt i våran historia är inte ens något jag tagit upp än. Får tillbaka kniven i ryggen, tåren i ögat, illskan i huvudet och sveket i hjärtat. You name it! För mig är det allt det där bara att prata om/skriva ner det. Cirka en månad efter att du satte punkt för oss så gör du/ni något jag har svårt att förstå än idag. Logisk sätt så var det inget du gjorde fel men det var jävla fegt hela grejen. Mitt ex och min bästavän...Fick inte veta något från nåt håll förens det var över. Hur kunde jag i flera jävla månader sitta och lyssna, ta in och vara glad för hennes skull att hon äntligen hittat någon som betydde världen för henne så som du gjorde för mig? Troligen för att jag är hennes vän och en riktig vän blir glad när det går bra för den andra men det jag inte visste var att under hela tiden så hade allt handlat om precis samma person som var/är mitt livs kärlek. Har man haft varann sen barnsben och gjort i stort sätt allt tillsammans så fattar jag inte hur dom två viktigaste människorna i ens liv kan ha mage att göra något sådant? Hur som helst, det gjorde ingenting bättre mellan oss men det är en del utav våran historia därför valde jag att skriva det.

Kommer du ihåg där i skogen när vi skulle tälta förresten? Jag tyckte vi kom ganska bra överens då, du torkade bort mina tårar kramade mig och sa att det löser sig. Morgonen efter fick jag vakna brevid dig och just den dagen hade vi kunnat haft ett halvår men neej. Jag har gjort så himla många misstag när det gäller dig och oss och det är inte något jag är stolt över. Hade det gått så hade jag tryckt på ångra och delite för längesen tro mig för att jag tycker om dig fortfarande är ingen hemlighet men jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Hela min värld kretsar runt dig vafan och som sagt är jag oerhört stolt över att få ha varit din en gång i tiden. Snart ett år sen nu.. Det kommer jag bära med mig till graven och ända in i himelen en dag! Om jag dör före dig så är min största önskan att du kommer förbi kanske lägger en ros och tänker på mig nån gång ibland. Alla andra vet att det är för dig jag lever och då ska jag fanimej dö för dig också! Du är det bästa som hänt mig och jag hoppas att du vet det nu? Min andra halva och tvillingsjäl, jag saknar dig verkligen! Jag har offrat allt för dig och är berädd att offra ännu mera.

Trots allt, så är du värd allt det bra. Nej, det bästa faktiskt! Och jag hoppas du finner det, hittar någon du kan leva med och som ger dig så mycket mer än jag kunde göra. Det är du värd gubben! Dags att lämna plats nu för någon som är för dig precis det du är för mig, livsglädjen som får en att orka. Dock skulle jag aldrig vilja eller klara av att se dig med någon annan som du älskar från botten av ditt hjärta men leta så hittar du nog henne snart...Men säg inget till mig, bättre så.

- JAG ÄLSKAR DIG -