Jag har alltid velat leva efter en film som i en film. Alla rutiner alla perfekta scener där folk inte är beroende av mobilen eller datorn, möts av en slump gång på gång och får romantiska äckligt fina ögonblick och det ser hur bekvämt ut som helst. Men hallå, vart någonstans i det där ligger det verklighet? Om det varit så enkelt och bra i verkligheten så som det är i drama filmer alla får den dom vill ha allra mest och lever lyckliga tillsammans forever after? Jag ser ingen ärlighet i det där för så är det inte. Iallafall inte här.
Jag har fått upp mina ögon och ett intresse för en kille jag stött ihop med i somras för första gången. Andra gången känslorna finns nu men skillnaden från då till nu några månader senare är enormt stor. DÅ var vi vänner och blev närme än det nästan på en gång träffades ofta men mitt ibland all kärlek blev vi aldrig riktigt tillsammans SEN tappa vi kontakten lite halvt och vi båda hade mycket för oss på egna håll så vi träffades knappt NU börjar vi komma närmre varann igen och den känslan är obeskrivlig. Vänskap är vad som gäller nu inget annat klart jag önskar men det går inte det bara är så omöjligt tyvärr.
Han är som ett lyckopiller och bara man får en liten dos av hans närhet kan man inte sluta le på flera timmar jag tycker han ska veta det. Han är en utav dom underbaraste personerna jag haft att göra med och jag är cp glad över att jag aldrig lät gå helt. Jag behöver inte vara finast i världen eller något jag vill bara vara den som gör hans värld finast! Och en av dom bästa sakerna med honom är att när vi var i våran kärlekssaga berätta han alltid hur jäkla fin jag var totalt ofixad hur vacker jag var när jag sov och sånna saker tar mer i mitt hjärta än när någon kommenterar med 'tuffa' ord så som sexig het osv. Liksom, förstå min glädje när han såg mig i ögonen och gav mig dom orden bland annat. Jag tycker om honom så damn much!
Jag vet att vi haft vårt och att jag vart på andra spår du inte riktigt har gillat men det var du som presenterade han och mig för varann och du satte ingen gräns du brydde dig då det gjorde du sånt syns men jag trodde inte du skulle ta speciellt hårt på det som hände trodde du tappat allt när det gällde oss redan, jag hade fel. Jag gjorde fel och jag kan inte riktigt säga att jag ångrar vad som blev men jag har ångest över situationen när man tänker efter på hur jag betedde mig mot dig i samma rum. Jag skyller inte på dig inte på honom och inte på mig själv för ingen ska behöva ta hela smällen för vad vi alla valde. Jag gjorde bort mig, de är bara gilla läget...
Minns du sommaren vi hade du och jag innan, tillsammans? Vi träffades så enkelt och redan nästa dag hamna jag på ditt jobb med dig. Jag var uttråkad så otroligt uttråkad men ville bara ta vara på varenda minut jag fick med dig så jag stanna. Jag vet inte vad man ska säga om oss mer än att jag inte ångrar en ända sekund av vad som kunde fått gå längre. Du visa aldrig ditt intresse på slutet och jag ledsna sen visa jag mer intresse för någon annan och ditt kom tillbaka i övergång till avundsjuka. Hur elak kunde jag vara? Om jag bara vetat vännen om jag visste att du fortfarande ville satsa hade jag inte tänkt tanken på att avgå. Du var kanske trots allt en sommarflört men vet du? Isåfall den bästa sommarflörten jag har haft.
Jag saknar! Saknar din närhet på ett annat sätt än kompisar. När jag bad dig gå hem bad dig tänka över remember? Då hade jag förväntat mig nåt annat nåt bättre men det var en dum inställning. Du ville inte såra någon men du har gjort det.
Du är vacker så otroligt vacker och ja det vet du att jag tycker. Eller hur? Jag saknar den tiden då det låg nånting i det när vi kallade det vi hade för ''oss'' men kommer det tillbaka? Någonsin? Snälla..! Kan inte göra nånting idag imorgon eller övermorgon åt de, du måste inse själv, fatta vem du är för mig. Jag kommer stå där med mina öppna armar och ta emot dig i alla väder och tider på dygnet. Du är så yeah yeah wow wow. Speciell på alla sätt och bra på ännu fler sätt. Du och jag, hoppas vi kan fortsätta bygga på det en dag igen. Det vi hittills byggt upp rasar inte på en sekund för att vi är på skillda håll sometimes det håller ut precis som jag gör just nu. Tills dess ska du veta att jag aldrig aldrig lämnar tanken om vänskap mellan oss okej? Vi två, föralltid, vänskap eller mer. Snälla säg du känner samma och det här inte blivit en slags plåga för dig. Tänk till en extra gång, den här tjejen behöver dig.