Jag har mina vänner men du var så mycket mer än bara en vän för mig, du var en bästavän. Och en sån person glömmer man inte. Hyper utav glädje eller hysteriskt ledsna det spelade ingen roll, du och jag var liksom en självklarhet, vi kunde alltid räkna med varanndra dag som natt. Blod är tjockare än vatten men jag vet att du kommer inte tillbaka oavsätt vad jag lovar dig. Ja, det är väll förståeligt ..Medans jag var upptagen med att leta småsten så tappade jag min finaste diamant. Hur ska jag nånsin kunna förlåta mig själv för de? ''Chicks before dicks'' var det juu...Jag var så dum som svek dig och istället la all min energi på att tro på honom. Han om någon är falsk och tyvärr insåg jag inte det förens det var försent när jag inte hade någon av er kvar.

Kommer du ihåg när vi skulle käka kebab på stan och tog en fönsterplats endast för att kunna kolla efter snygga killar och betygsätta dom? Eller när du skjutsa mig på din moppe till siggefora förra sommaren när vi skulle träffa Oscar Jocke och alla dom och jag var livrädd när du sladdade till minsta lilla på grusvägen? Och när vi köpte varsin coca cola inne på hemköp sen när vi druckit upp dom så satt vi i väntan på bussen och försökte träffa soppkorgen men missade hela tiden för att vi garvade så mycket? Sen den gången när vi skulle till fyrispark med tjejerna och det blev så failat att vi fick våra pengar tillbaka? Hahaha åååh dom bästa stunderna i mitt liv har jag delat med dig.

Ville inte och trodde aldrig att en sån vänskap som vi dela kunde brytas på mitten. Men det kunde den. Kan man bli galen utav saknad? Behöver inte fundera längre för det måste nog vara så. Sorgligt nog kommer inget att bli bra eller ordna upp sig igen jag vet men jag har kämpat i snart ett år för dig och mig så ge mig en jävla anledning till att ge upp nu? Du var min twin och du känner mig så pass bra så du vet att vill jag ha något, då är det to die for. En vän för livet, jag kommer aldrig glömma dig. I promise.♥